Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tog tre steg framåt, men ofrivilligt
blef det tre tillhaka. Hennes fotter lydde ej
viljan.
Hon blef stående stilla.
”Farväl, herr krigsråd.... Man kan ej
hjelpa att man något uppröres, då . . då man
för alltid säger farväl åt vanor och förhållanden,
som blifvit kära. Jag riktigt blygs att . . att
visa dessa tecken till svaghet — men värdes
tro att de äro de sista!”
”Och värdes tro, min fröken, att jag
fullkomligt fattar ögonblickets makt! Men tiden
går framåt — hvad som i dag är ett lidande
blir snart nog ett minne.11
Viola log bittert.
”Må dock främst bland frökens minnen stå
det löfte, jag nu afUigger, att när helst fröken
behöfver en vän, en rådgifvare, en bror, en
far, kan fröken vara viss att hos mig finna
alla dessa förenade!”
”Haf tack! Detta löfte blir ej ett minne,
utan en alltid lefvande visshet. Och låt mig
genast pröfva löftets kraft!”
”Pröfva!”
”Må vännen visa öfverseende och liksom
vid mitt första besök äfven vid mitt sista
be-gåfva mig med en blomma!”
”Fröken Viola” — den första rodnaden
sprang upp på Severins kind — ”denna
begäran kan ej vara stäkl hvarken till vännen,
rådgifvaren, brodern eller fadern: den gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
