Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande förmiddag kom Viola in till sin
man och räckte honom ett bref.
”Detta”, sade hon med sväfvande röst,
rär svaret på ett, som jag sjelf erhållit och
hvars innehåll — ehuru jag ej kan visa dig
det — jag dock heligt försäkrar dig
fullkomligt öfverenstämmer med dina egna
önskningar: det är icke ens fråga om någon tid
för återseende.”
”Ah”, sade Charles, och en varm rodnad
drog sig hastigt öfver hans kinder, ”är det så —
är det verkligen så?”
”Läs... du får då sjelf se!”
Charles rördes af detta förtroende, som
hon ej behöft gifva honom, och för att visa
»ig henne värdig, sköt han brefvet tillbaka.
Så fort Charles återkommit till besinning,
visste han nog hvilken väg som var den
genaste till Violas erkänsla, och det var på
den han sedan byggde.
”Icke så!” sade hon. ”Det är icke en
tom formalitet af mig att lemna dig detta —
jag vill att du skall känna det!”
I detsamma nedlade hon brefvet och
lem-nade rummet.
Då Charles blef ensam, gjorde han icke
så mycket krus. Med våldsam nyfikenhet
kastade han sig öfver det öppna papperet och
Förmyndaren. Del. II, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
