Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under hela mitt lif skall jag aldrig glömma
denna förmiddag!
I flera timmar hade färgen kommit och
flytt från mitt ansigte och mitt hjerta
våldsamt klappat
Han, som bemött mig med en så
utomordentlig vänskap, han, som öppnat mig sitt hus,
sitt hjerta och som lofvat att trygga min
framtid — hvilket han äfven gjort, om jag hållit
mitt löfte att vänta — han ändtligen, hvars
stränghet i grundsatser jag kände och som
jag ändå förolämpat så oerbördt, han
representerade för mig hela verlden . . . han var
opinionen . . han var mer: han var mitt samvete.
Och jag bedyrar dig att, om mitt rum
kunnat fyllas med tusen personer, jag icke
erfarit en hälften så slitande skakning, en
icke hälften så stor blygsel som den, hvilken
kom öfver mig i det ögonblick, jag igenkände
hans steg.
Och han kom ensam till mig.
Ensam — desto förskräckligare!
Jag satt på soffan, från hvilken jag ville
uppstiga för att taga min plats i stoftet, men
den mäktiga rörelsen fängslade mig qvar.
Jag tänkte att jag skulle qväfvas — jag
önskade det, och jag tror att icke ens Emils
återkomst i det ögonblicket förmått mig att
upplyfta ögonen.
"Jeanne-Sofie”, sade en mild röst, o, så
mild, så mild, att nägon engel visst måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
