Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu vill jag lefva, såsom jag bort lefva vid
tjugusex.
En gränslös stolthet, en utomordentlig
egenkärlek — se der de klippor, mot hvilka min
jordiska lycka strandat!
En himmelsk väckelse lyftade ändtligen
min själ och hviskade:
”Nu, du trötte unge gubbe, är diu tid
kommen! De okända farvatten, som du anat,
lår du nu besegla. Spänn ut dina segel och
styr hän till det paradisiska landet, gudarna»
hem, der kärlekeu är solen och der soleu
aldrig nedgår!”
Och jag vaknade.
Först blyg, bäfvande och full af fruktan,
kunde jag ej tro undret, som kom så sent,
men slutligen trodde jag, och då föll jag på
mina knän och tackade solen och Gud, som
skapat solen.
Men en lofsång, äfven deu mest brinnande,
måste afbrytas. Och då menniskan återkommer
från sin himmelsfärd, återtager hon så mycket
af det jordiska, att hon känner hur dess stoft
åter vidlåder henne.
I den stund, då jag kom till klar
besinning af det steg, som krossat min lefnads och
kärleks förhoppningar, utslogs en evig
sorgfana öfver min sol, och likväl hade det för
mig varit möjligt att ändra allt.
Egde jag ej en makt, den få, 0111 ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
