Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
Kärran stannade.
Och medan Gullfager nu (rustade ut nästan
all den andedrägt, han hade i behåll, sade
skjutsbonden till sin följeslagerska, som gick
förut:
”Vänta då, frun lilla, viinta — inte kan hon
gå bela vägen heller!”
”Nu måste jag likväl försöka det i det
längsta!” sade Jeanne-Sofie med denna samlade
kraft, som på förhand söker beräkna allt. "Om
jag nu satte mig upp, skulle vätan och kylan
kunna göra mig sjuk, och jag har icke tid
att uppehålla mig på vägen."
”Det kan allt så vara det, men hon rår
inte att gå fram ... det är en half mil qvar.”
”Visst rår jag — jag är ung, jag har
krafter, om icke så mycket till kroppen, så
Åtminstone till själen. Derföre vill jag icke
klema med mig: det kunde blifva alltför dyrt...
Kom, kom!”
”Det var mig ett besynnerligt dristigt
qvin-folk — jag har aldrig skjutsat något sådant
iörr. . . Det lyster mig veta hvad det Ur för
ett!” mumlade mannen för sig sjelf.
”Frun lilla”, sade han derpå högt, ”efter
vi kommit ut i vådligheter tillsammans, så gå
här gerad efter mig! Jag skall göra mig till
en så god snöplog som möjligt är.”
”Tack, tack — det vill jag gerna. Jag
kan gå en bit och se’n åka några steg/1
”Ja, må hon inte försöka . ... Men var nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
