Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, var säker att det ingen fara har —
en hustru, som skall söka upp sin man, kan
omöjligt förgås.71
”Hm . . hm ... Gullfager, är det nu rent
slut med dig?’’
Gullfager fnös, medan han så sakta strök
baklänges.
”Pusta ut, pusta ut. .. jag håller emot sk
godt jag kan, känner du väl. . . Nej, frun
lilla, nu må hon af... snön förblindar en
rent: jag räds att hästen stryker ned i
Sand-vikshålan ... vi ha henne här vid sidan om
oss, fast snön gör allt lika.”
Den unga qvinnan, som åkte i kärran, var
ögonblickligt nere.
Der stod hon nu i snön nära knäna på
andra sidan om hästen, den hennes hand mildt
smekte och uppmuntrade, sedan han åter kom
mit rätt på fotter.
”Nu måste hon, gud bättre mig, gå ett
stycke!” sade mannen. ”Vi få skona hästen ...
Håll sig i skalmarne, så ska vi fresta på ett
tag igen.”
Och den unga qvinnan — som ej kunde
vara någon annan än Jeanne-Sofie — gick
modigt på i snön och böjde tåligt hufvudet
for hvarje gren, som hvälfde sitt lager öfver
henne.
Icke en enda klagan, icke ett knot
undföll hennes läppar .........
Andtligen var den jemna vägen uppnådd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
