Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade ej fått sina kappsäckar med
om natten, då bon sjelf blef räddad. Men
det lärer ej förundra någon, att höra det
Jeanne-Soiie, detta oaktadt, icke en minut tänkt
på att fördröja sin resa. Hon finge väl skicka
efter kappsäckarne sedan hos den person,
som hon i förskott betalt för att skaffa dem
från heden.
Och sålunda utrustad med blott sin
nattsäck och några fattiga riksdaler, gaf hon
sig ut på den sista vandringen.
Jeanne-Sofies själ svälde likväl af
stolthet och sällhet.
Gud hade icke öfvergifvit henne: han hade
med misskund sett till henne i nödens timma.
Nu fans ingen nöd rner? intet lidande, ty
långt ifrån att lida af att gå, kände hon sig
mera lugnad och till freds deraf, än att i den
släpande kärran räkna minuterna.
Allt emellanåt kastade hon dock en
fruktande blick åt bugten och drog sig gerna
under bergen.
”0, du trolösa haf\ hviskade hon, rdu
hade så när tagit min älskling ifrån mig...
men nej, jag tackar dig, du trogna haf, som
gaf mig honom åter! Du gifver icke ofta,
men när det sker, blir det högt jubel i iue«
uiskornas hjertan.’7
Stormen blåste emellertid upp starka ocb
raska melodier. Allt tätare kastade berga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
