Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vill hon inte hvila än? Jag känner en
klyfta, jag, så god och varm. Der kunde vi
sätta oss en vändning.”
”Nej, nej, vi ha icke gått långt ännu.”
”Jo då, vi ha gått en förfärligt lång väg:
stormen drifver, så att det är som om vi hade
segel på oss. Vi ha inte långt qvar till Troll
Vivikas stuga.”
”Jaså — nå, det är bra.”
”Hon har väl hört gittas något om
Troll-Vivika?”
”Nej, det har jag icke.”
”Då må hon vara skräckligt långväga
ifrån?”
”Ja, långt härifrån.”
”Troll-Vivika är nära hundra år, och bon
har bott i den lilla stugan -— den är inte
stort större än en kringomvänd båt — se’n
hon var i sitt sextonde. Då blef hon
bergtagen af en, som inte bor långt härifrån . . .
men jag är inte rädd för honom, då vi ä’
två. . . och när hon så kom ut ur berget,
var hon välsignader, säga de, och så fick hon
fyra söner på en gång. Har hon hört något
så’nt torr?”
”Aldrig!”
”Och de fyra sönerna, som växte upp och
blef riktiga resar, som en väl kan begripa,
när en har bergakungen till far, höll till här
på kusten och gjorde alla slags öfverdåd med
sjöröfveri och slikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
