Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Fru Blume lilla, se på mig, se hur jag
beherrskar mig — låt henne komma nu, ty
hvarken hon eller jag tål vid denna
spänning . . tro mig!”
Leonora steg tillbaka och försvann.
Men hon stängde icke dörren.
Ehuru ett tjockt töcken — troligen en
stark solrök, ty det var nu de trettio solarne
började lysa — utbredde sig för Emils ögon,
visste han ändå att någon var honom nära.
Han utbredde sina armar: han, så att säga,
öppnade sitt hjerta, och hjertat och armarne
slöto sig i en tät, fast och nästan evig
om-armning kring ett väsende, hvilket, lika litet
som han, mindes att det fans ett annat språk
än suckarnes, tårarnes och de bröst mot bröst
kämpande känslornas.
••
Andtligen förmådde de fatta ett annat:
blickarnes.
Det hade nu kommit ett yttre ljus — ett
par stackars talgljus — in i rummet. MeD
var det väl vid detta fattiga jordiska sken
som blickarne speglade sig? Nej, liksom tvenne
himmelska flammor speglade de sig i
hvarandra.
De häpnade sjelfva för den bländande
glans, som utgick ifrån dem: det var
allt-jemt de trettio solarne som lyste invändigt.
Minuter hade gått, mer än tjugu efter den
jordiska beräkningen — blott en efter den
öfverjordiska.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
