Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på något annat, ty hoppet om sällheten blef
till sist en plåga.
Han försökte bilda sig ett begrepp om
deras kommande lif. Han genomgick i
minnet det bref, som han redan skrifvit till Lars
Mauritz angående alla nödiga papper för en
vigsel i det lilla kapellbostället.
Och då detta ej längre räckte till, började
han tänka på sina kreditorer och det
behagliga, aldrig erfarna lugn, som han skulle njuta,
då han vid återkomsten till sin födelsebygd
tryggt kunde gå öfver gatorna och tryggt
kunde öppna sina bref, utan att i hvart och
ett höra omtalas sina utmätnings- och
bysätt-ningsutslag.
Det var under inflytelsen af dessa så
angenäma känslor, och just under det hans
tacksamma suckar varmt och innerligt höjdes till
den bortgångne fadern, som dörren sakta gled
upp.
Leonora inträdde, nu klädd i en täck
huslig drägt af sjögrönt boj och med en liten
hvit krage nedviken vid halsen.
Emil gaf till ett rop, ett enda, men det
egde en obeskriflig klang.
Derefter ville han rusa upp, men Leonora
skyndade att trycka ned honom igen.
”Var en förnuftig menniska nu”, sade^hon
med sin fasta och lugna röst, ”eljest går det
ej väl! Jeanne-Sofie är ännu icke så stark
att hon står emot alltför vilda rörelser.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
