Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
med en vek, darrande röst — ”skulle jag,
vid Kristi kors, göra det äfven på bekostnad
af vår egen sällhet.”
”Äfven jag”, hviskade Jeanne-Sofie, ”skulle
kanna det. . . men hvilken gärd vi än ville
erlägga, äfven den omätligaste, köper den
likväl henne icke mera fri.”
”Det är sant — och derföre, du outsägligt
älskade, låt oss lemna henne i Guds beskydd . ..
0
Återkom nu till den stund, då du med denna
kraft och beslutsamhet, som endast du eger,
gaf dig ut att uppsöka din make!”
Jeanne-Sofie började med högt klappande
bjerta den sista delen af sina skildringar, och
med hvilka känslor följdes hon ej af honom
steg för steg!
Det förekom den unge mannen, der han
med sina ögon, sin själ hängde vid den
hjelte-modiga qvinnans läppar som om hans egna
utståndna smärtor vore liksom sandkorn i
haf-vet mot dem, hvilka han nu i inbillningen
utstod, då han ledsagade henne på hennes
nattliga vandring genom skogen, der hon vadade
fram i snön.
Och livad var ändå detta emot det
följande!
Jeanne-Sofie måste flera gånger afbryta:
hon anklagade sig för det hon var så trogen
1 sina skildringar. Men, ack, det var en så
skön ersättning för de utståndna qvalen att
känna Emils tårar varmt droppa på hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
