Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna utbärda den tanken att vår skilsmessa
gäller för lifvet. Det är bos eder, j redlige
och dyrbara vänner, som jag funnit min
himmel — och hvilka moln, som framdeles
komma att gå öfver den, så stod den himmelsblå
i ert hem. Och fru Blume är det som jag
näst Gud bar att tacka för min brud, det
vill säga, för mitt lif i dubbelt mått.
Så utgöto de sig för hvarandra, tills
aftonen var framliden och ljusen slocknade och
stjernorna gingo upp.
Det var vid den timman då, enligt myten,
allt i naturen har lof att tala.
De fyra hagtornsbuskarne, som stodo tätt
under de nygiftas fönster, började språkas vid
på det mest obesvärade sätt.
”Du, som är högst”, sade den ene, ”säg
mig hvad du ser derinne?”
”Ts.. jag ser tvenne menniskor komma
in — de hålla hvarandra i handen... och
de gå ej: de sväfva på golfvet.”
”Ack, att jag skall vara så grufligt liten1/
sade en annan hagtornsbuske. ”Om jag icke
så förtvinat i sommar, kunde jag sjelf se ...
Men nu vill jag, att du säger mig hvad du
ser?”
”De två menniskorna falla på knä och
göra bön.”
”Ack, så vackert”, menade den tredje
hag-tornsbusken,, ”då två bedja, tacka och lofva
Gud tillsammans . .. Men hvad ser du mer?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
