Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och de stodo der icke tu, utan en själ,
ett hjerta.
Och sedan, när inga stela, granna
ceremonier, utan fulla varma handslag emottogo de
nyvigde, då var ej heller tid att tänka på
något, som hade minsta brytning i dunkelhet.
Nej, inom kapellbostället lyste allt af den
skimrande högtidligheten, och alla
bröllopsljusen kastade sitt sken bredt och djupt ned
i dälden, der de tre verkliga träden, de två
invaliderna och de fyra bagtornsbuskarne med
hög undran åsågo denna ovanliga prakt, som
de ej sett i mannaminne.............................
”Och ni öfverger oss så snart!” sade
kapellpredikanten, då han, efter att ha följt ut de
välplägade bröllopsgästerna, vände åter till salen.
Jeanne-Sofie hastade att fatta den värdige
mannens hand.
”Vi måste resa om en vecka,” sade hon,
”emedan min Emil ej kan neka sin mor, att
nu tänka på henne, men vi glömma aldrig, o,
aldrig, de vänner vi här qvarlemnat.”
”Liksom vi, min Leonora och jag, aldrig
glömma det afbrott, ni gjort i vår enslighet. ..”
”... den vi likväl icke beklaga oss öfver!”
skyndade Leonora att med ett ömt småleende
infalla.
”Jag svär”, sade Emil, ”att vi någon
sommar komma hit och bada! Jag skulle aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
