Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett mänskensstycke.
En afton i slutet af april hade man åter
haft stor bal på rådhuset i den oss välbekanta
staden.
Fru Viola Marbin, vinterns och balens
stjerna, hade ännu icke bönhört hälften af de
uppbjudande kavaljererna, då hennes man —
som, i stället att dansa, med svartsjuk
uppmärksamhet stått på tröskeln och följt alla
sin hustrus rörelser — hastigt kom fram och
förkunnade henne att hästarne väntade.
Den unga frun hade ärnat fråga hvarföre
man skulle resa hem klockan 10, men hon
brydde sig ej om att göra någon fråga, utan
lemnade balsalen med den afundade triumfen
att se herrarnes ansigteu förlängda utöfver
all måtta.
Då man hunnit ut i klädrummet —
detsamma der Viola en viss afton, den
olycksaliga aftonen, af löjtnant Emil lät öfvertala
sig till det äfventyr, som sedan haft så många
andra i sällskap — sade Charles med kort
röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
