Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi finna nu herrskapet i sängkammaren.
Viola står framför den stora toalettspegeln.
Hon kan ej hindra sig från att rodna, då
hon märker huru mycket den lysande
bal-drägten upphöjer hennes skönhet: hon hade
icke rätt vetat det förrän efter mannens
anmärkning.
Charles, som står med armbågen stödd
mot en chiffonnier, betraktar henne med blickar
lysande af både hänförelse och raseri.
Man märkte väl, att efter prologen nu
slutet skulle komma.
Viola lossade hårklädseln.
”Gråt, min engel, gråt!”
”Hvarföre skulle jag gråta?”
”Det lättar dig.”
”Jag är, som du vet, icke road af att
gråta.”
”Men en så förfärlig missräkning ...
Förlåt mig, min stackars vän — jag var hård!
Nu, då min lilla hämd är tillfredsstäld, kostar
det mig ingenting att erkänna det.”
I detta ögonblick gick Viola, lydande en
vackrare känsla än den, som under sista
half-timman beherrskat henne, fram till mannen
och lade sin hand på hans arm.
”Jag bedyrar dig högtidligt, Charles, att
jag ej det ringaste förstår hvarthän du hela
tiden syftat. . . Var nu uppriktig emot mig,
så att vårt missförstånd må upphöra!”
”Och denna oskyldiga min kan du antaga?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
