Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag är ju oskyldig?”
”Ja, det iörstås till allt annat än en viss
kännedom.”
”Om hvad d&?”
”Listiga — går icke detta hyckleri för
långt.. jo, på min ära, alldeles för långt!
Tror du dig vara vuxen, att missleda en
svartsjuk mans uppmärksamhet? Du visste att...”
”Hvad, i guds namn, visste jag?”
”Att krigsrådet skulle komma hem, att
han kommit för en timma sedan och att han
beslutat öfverraska, sina vänner genom ett
besök på balen.”
Viola snarare föll ned, än satte sig på
stolen.
Uttrycket i hennes ansigte visade en sådan
blandning af häpnad, glädje och förskräckelse
att det var omöjligt tro, att hon ej skulle
förmått bättre beherrska sig, i fall hon vetat
det ringaste.
Charles behöfde blott en blick på henne
för att i ögonblicket kasta sig till hennes
fötter.
”Förlåt, o, förlåt min galna svartsjuka!
Ofverallt ser jag skuggor . .. Jag fick veta
hans oförmodade ankomst, och ... och................
Viola, tala till mig ... o, Viola, tala.. blott ett
ord ... Jag har icke vetat hvad jag sagt —
all min klagan har varit orättvis!”
Viola höll händerna för ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
