Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom ¡båg, att bans aktning hänger på,
sekundens hårstrå!”
”Vet jag icke det... Men du skall få se!”
”Viola lilla” — det var den äkta mannen
som talade — ”jag för här med mig en
gammal kär vän.... Ah, mina damer, ni
fantiserar i månskenet, ser jag!”
Krigsrådet Wendelsköld gick skyndsamt
fram mot den unga värdinnan, som lika
skyndsamt vände sig om.
Severins utseende var så ungt, så stolt,
så frimodigt och friskt, hans toalett så utsökt
och behagfull, att Viola, i fall hon ej haft
sitt bjertas slag att lita på, skulle ha trott
sig se en främling, i stället för sin fordne
förmyndare i den bredskörtade fracken, det styfva
kråset, glasögonen, snusdosen och hela
tillbehöret. Hon trodde sig se krigsrådet
åtminstone sådan som han såg ut för tio år
tillbaka.
Men när hon fick höra de första tonerna
af hans milda, välljudande röst, då
sammansmälte det nya och det gamla och blef
dubbelt retande, dubbet osaligt.
”Hvilket outsägligt nöje, att efter så många
månader återse den ena kära vännen efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
