Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke trotsa på en styrka, som torde vara
måttlig.”
”0, så rätt du nu handlar. .. hvad han
skall gilla det!”
”Än Charles då — är jag ej skyldig
att försäkra hans lugn .... Men hör.... Ts!”
”Det kommer upp ljus i salongen — din
man talar vid någon.”
”Det är han!”
Viola fattade hårdt om Jeanne-Sofies arm.
”Min älskade, bästa vän . . .”
”Kunna vi ej låta bli att tända upp ljus
härinne? Denna måndager är fördelaktigare
för mig än solen, än ljusen . . . Låt oss bli
q var här!”
De båda fruntimren stodo i ett litet rum
med ett enda fönster, Violas läs-kabinett och —
må vi så gerna säga det — dröm-kabinett,
ty det var bär hon, under förevändning af
att läsa och skrifva, låg ihopkrupen i soffan
och samlade sina minnen.
”Men”, invände Jeanne-Sofie, ”tror du att
din man gillar .... Åh, de komma redan
hit... Charles torde sjelf tycka om att du
presenterar dig i mån-dagern.”
Stegen nalkades nu helt nära.
Viola såg på sin vän med en blick af så
djup ångest, att Jeanne-Sofie darrande
hvi-skade:
”Du är mycket svagare, än jag trodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
