Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara mera öfvertygad om höjden af cn
obotlig sorg än han, som trodde på sin sorg lika
visst som han trodde på Gud.
”Och efter en så lång tid?” frågade Viola
sakta.
Hennes ögon följde alltjemt kaptenens
mimik och lians ögon, der de oupphörligt
till-bakaträngda, men ständigt åter frambrytande
tårarne darrade.
”Lång tid?” sade han med vek betoning.
”Äro ett och tre fjerdedels år en lång tid i
fråga om sorgen och kärleken?”
”Det är en vacker tid — mången botas
af mindre.”
Kaptenen drog på axlarne.
”Då”, sade han, ”h^r det endast varit en
fantasi, som ej rört hjertat.”
Det stack till i Violas bjerta.
”Måhända”, återtog kaptenen, ”känner jag
dessa känslor djupare än andra, ty alltifrån
min barndom var jag en öfvergifven ensling i
lifvet. Alltid tillbakasatt och missförstådd,
egde jag i verlden blott en varelse, som
förstod, som tröstade mig för alla de sår, ödet
gaf!”
(Stackars beskedliga Mina — hon visste
aldrig öjelf att hon utöfvade ett så ädelt kall!)
Viola kunde ej hindra sin egen rörelse
att synas.
”0, min fru, hur mycken godhet er själ
gömmer, då ni värdigas visa detta deltagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
