Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halftannat år sedan — som lians samtal och
sätt erhållit den enformighet i färgton, hvarpå
vi förut häntydt.
Sedan vi ursäktat oss för denna
nödväu-diga afvikelse, återvända vi nu till det
ögonblick, då vi sågo kaptenens beslöjade ögon
fuktas vid Violas fråga.
”Ack, min fru, om jag har ett bittert minne
af detta äfventyr? O, alltför bittert!”
Viola såg så uppmuntrande och intresserad
ut, att han med detsamma tilläde;
”Just under det jag var borta med Emil,
hade jag haft bud från min fästmös föräldrar
och .. . hvilket bud! Min älskade, min evigt
begråtna... Men förlåt, förlåt — vi äro så
obekanta.”
”Jag ber: fortfar — vi äro ju icke
obekanta .. . Hade någon olycka träffat herr
kaptens fästmö?”
”Icke henne. .. jag var utan tvifvel ej
värdig att skapa en sådan engels lycka:
der-före var det blott jag som träffades af
olyckan. När jag ankom, faun jag henne — död.”
Kaptenen gjorde en åtbörd, som den
störste skådespelare skulle blifvit förtviflad öfver
att icke kunna efterhärma; och den ton,
hvarmed han uttalade ordet död, skulle
åstadkommit ännu större förtviflan.
Och likväl var kapten Leopold aktör mot
sin vetskap och sin vilja.
Gud skall veta, att ingen menniska kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
