Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sina blommor, ”men, käre Leopold, icke
kan jag minnas att du fordom var så
nedslagen till sinnes!”
”Hvad vet du eller någon annan om min
sinnesstämning!” sade kaptenen, i det han strök
bort den tår, som hans eget föregående
re-sonnemang framkallat. ”Ingen har gjort sig
den mödan att förstå mig .. . jag var en
alltför obetydlig menniska att det lönade mödan.
Dessutom lärde jag mig tidigt att dölja mina
intryck. Min manliga värdighet” — detta var
en af kaptenens älsklingsfraser — ”tillät mig
icke att bli beledd, då jag ej kunde bli
älskad.”
”Min själ, kära Jeanne-Sofie, säger han
icke nu en osanning (. .. vyss ... vyss...
vi skola icke tala så högt...). Han var
alltid älskad, och är det helt säkert ännu...
(vyss . . vyss ...)!”
”Nej”, återtog kaptenen, ”jag var blott en
gång under min lefnad älskad, och guskelof
den lyckan ersatte allt hvad menniskorna
nekade mig!”
Och nu simmade åter hans ögon i tårar.
”Det var för väl”, återtog Jeanne-Sofie, ”att
herr kaptenen tog sitt parti att resa hit! Här
i staden, särdeles i vårt lilla hem, trifs ingen
mjeltsjuka.”
”Detta lilla poetiska hem har i mina ögon
likväl ett fel.”
”Verkligen — och vi se icke något!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
