Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Han har blifvit dugtigt ledsam, den käre
Leopold!” tänkte Emil; men se’n tänkte han
på orsaken till vännens olyckliga melankoli
och beslöt att vara fördragsam.
”Jag begriper ej, att Viola icke kommer!”
undrade nu äfven Jeanne-Sofie.
Och ännu när ridån gick upp, hade Viola
icke kommit.
”Spöket” fick göra sin entré i ro. Intet
buller i logedörrarne, intet buller heller i
salongen, förrän Hamlet sjelf uppträdde.
Men då blef der ett applåderande så
våldsamt, ja, så våldsamt, att alla fruntimrens
handskar sprungo upp i sömmarne, ty denna stads
damer hade emanciperat sig från det dumma
bruket, att låta herrarne uttrycka både sina
egna och damernas känslor.
Hamlet stod djupt bugande visst i fulla
fem minuter.
Och nog var han en grann bild att skåda,
ehuru det var påtagligt, att hans förnämsta
genre mera låg åt det håll, der han kunde
demonstrera med biträde af en vajande
hjelra-buske och en blixtrande sabel, än åt det,
hvarpå han nu skulle ge sig in.
Men det var likväl att hoppas det ban
skulle fylla äfven sin nuvarande plats. Ty
om han också hade lite dåligt minne, så att
han, längre än tjenligt var för effekten, blef
stående vid sufflörluckan, och om han än hade
något stela och mindre höga fasoner än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
