Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla med jublaude välkomst-rop ilade fram till
den aktade och älskade vännen.
Och nu blef der ett helsande, ett pratande,
ett surrande, ett stormande, kortligen: ett
sådant buller, att kapten Svabert med sitt ur i
handen stälde sig bakom en trädgrupp för att
räkna huru lång tid han var förbisedd, d. v. s.
förolämpad, sårad, tillbakasatt.
Hans genom-olyckliga belägenhet och dito
olyckliga fysionomi upptäcktes först af
doktorn.
”För fan, min fru” — han ryckte Viola
sakta i mantiljen — ”se då till er sjukling!
Jag undrar hur många slag hans puls slår i
sekunden? Menniskan har feber, för det han
icke ses af drottningen.”
”Hvad är det der för en singulier kurre?”
Det var krigsrådet Wendelsköld i gamla
tider, den ceremoniösaste af alla
ceremonimästare, som begagnade detta tarfliga uttryck.
Men man iår tillstå, att det varit en stor
skilnad mellan krigsrådets förbindliga och
eleganta cercmoni-manér och kaptenens dryga,
stötande och buttra.
”Det är fru Violas sjukling!” svarade
doktorn.
”Det är en ny edition af Werther!”
upplyste Laura.
”Det är helt enkelt en mjeltsjuk tvärvigg!7’
förklarade Lars Mauritz, som aldrig kom fort
med kaptenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
