Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, men han ar min vän, en förträfflig
menniska i grunden!” afgjorde Emil. ”Och ni
får ej — hör ni det, mitt herrskap — stöta
honom! Han har en stor fantasi-sorg, stackars
karl... Men, herre gud, min stackars
Jeanne-Sofie, som jag glömmer af! Hon är ju ensam
med middagen. Min själ jag begriper hvad
hon skall ge oss alla!”
”Tyst, bekymra dig icke om det du, utan
kom i stället och hjelpmigf ropade
Jeanne-Sofie, der hon nu sjelf kom bärande ett stort
fat oskalad rykande potatis.
”Men bordet då och duken, min engel?”
”Det står redan färdigt i berså’n. Vid
syr-priser går det till efter omständigheterna. Men
i alla fall blir det just ingen nöd. Jag har
tre filbunkar, en half skinka och två karotter
med pösmunkar. Vill ni ha bättre?”
”Nej, för guds skull, då dö vi af välmåga!”
menade krigsrådet. ”Men vi akta oss att göra
vår brunskur öfverflödig.”
”Kära fru Jeanne-Sofie, tag ned ett par
sillar också, så att jag får en förevändning
att ta halfvan!” hviskade doktorn.
”Var lugn, farbror!” försäkrade Emil. ”Annu
har jag icke gått in i nykterheten. Och j
skolen få känna på ett öl, mina vänner, som
Jeanne-Sofie bryggt — ingen fru i hela
staden skaffar maken!”
Emil skyndade bort för att hjelpa sin
hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
