Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad en öm, undfallande maka kunde göra för
att återvinna sin brottslige make, och att,
den-genom att jag följde ädelheten i detta råd,
jag ådragit mig en vanärande förolämpning. ..
en man skulle säga blodig, men vi qvinnor
ha blott tystnaden och tålamodet.”
Jeanne-Sofie tryckte hårdt sin väns hand.
Hon var för grannlaga att efterfråga de
närmare detaljerna, men att dessa måtte varit
grymma, ja mer än grymma, syntes på den
onaturliga glansen i Yiolas ögon och på det
smärtsamma och nedslagna uttrycket i hennes
ansigte.
”Och det var han, Severin, som
uppmuntrade dig? Vet du, Viola, att du eger en hög
tröst i smärtan. Få män skulle i samma läge
hafva handlat så redligt; och likväl...”
”Hvad — likväl..
”Jo ... jag ville säga att... Men jag skall
säga det en annan gång — nu äro vi sä nära
gubben Nicke att du får språka med honom.”
Viola var för upprörd att ge akt på
Jeanne-Sofies bekymrade ansigte.
Hvad Jeanne-Sofie ärnat tillägga var helt
enkelt detta:
”Och likväl önskade jag att han måtte
resa så fort som möjligt, ty jag märker att
elden glöder under askan, och jag har en
förfärlig fruktan att denna eld skall komma lös.”
Sedermera var Jeanne Sofie innerligt glad
öfver att hon ej sagt något så oförsigtigt, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
