Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en man, som med den djupaste likgiltighet
lemnar dig att strida eller segra efter behag!
Nej, det vore mera.än Gud fordrar af ett
menni8kohjerta, om du offrade denna enda
lycka, som återstår dig!”
”Men”, svarade blygt och undfallande den
lilla goda tjensteande, som talade vid hennes
uppvaknande, ”men berättigar mannens fel
hustrun till mindre stränghet mot sig sjelf? Ar
det icke sin egen heder, sitt hjertas renhet
och oskuld hon har att skydda! Och äro de
säkert skyddade under det hägn, som du
erhållit?”
Hon grät sakta.
Det var omöjligt att besluta sig till en
brytning — hur tåligt hade hon ej lidit, hade
hon icke förtjent en smula sällhet? Jo, men
olyckligtvis var ännu omöjligare att i lugn
njuta denna sällhet, som icke kunde njutas
utan bäfvan, oro och strid.
”Jag är ingen hjeltinna i dygd och
försakelse”, sade hon med en djup suck, ”men
jag är nog samvetsgrann och renbjertad att
respektera det band, som fängslar mig vid en
ovärdig man . . . Jag vill dö med aktningen
för mig sjelf — och jag skall det!”
Hennes tårar tilltogo.
”Jag är på en gång den lyckligaste och
olyckligaste af qvinnor.
Hvad detta tillstånd är plågsamt! Jag blir
snart rädd för mig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
