Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artigbeter, men derjemte smickrades han al’
hoppet att denne fruktade hans makt.
”Jag tror”, yttrade Viola, i det hon bjöd
sin sist anlände gäst att komma närmare,
”jag-tror att kapten Svabert icke här bör anse sig
som en besvärlig gäst!”
Det var någonting tillvinnande och på
samma gåug oroligt i Violas röst. Man skulle
trott att hon ville liksom muta kaptenens
omdöme.
”Min fru, denna utmärkelse är jag helt och
hållet oförtjent af, och mitt lynne är gunås
alltför kulet och irreguliert att kunna
uppmuntra ett fruntimmers.”
”Jag har deremot”, inföll Scveriu med ett
lätt småleende, ”aldrig sett ett mera reguliert
lynne än herr kapteuens.”
”Törs jag fråga” — kapteu Leopold
Weither Svabert tog sin stora förnärmade miu —
”när herr krigsrådet gjort sig den mödan att
studera mitt lynne?”
nJag har icke lagt mig på att studera:
jag har blott sett och märkt i förbigående.”
Att bemärka kapten Svabert ”i förbigående”
var utan tvifvel värre än allt annat.
Den gode kaptenen blef röd och blek efter
hvartannat, men innan han hunnit reda och
uttrycka en enda af sina känslor, hade
krigsrådet redan stigit upp, fattat sin hatt, tagit
afsked och lemnat rummet.
Och ej heller då var det han som talade —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
