Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det syntes påtagligt att han fått en idé, som
arbetade inom honom.
.”Bäste herr kapten”, yttrade Viola, ”säg
mig helt uppriktigt hvarför ni alltid vantrifs i
krigsrådet Wendelskölds sällskap?”
”Derföre”, svarade , kaptenen med enkel
öppenhet, ”att ni, min fru, trifs så väl der i!71
”Detta svar var just ungefär hvad jag
väntade mig att få höra. Men säg mig också
lika uppriktigt hvad som berättigar er till en
sådan afundssjuka? Jag hoppas, jag är säker,
att ni icke förgätit att ni sjelf förklarade min
varning öfverflödig!”
”Ar detta mitt afsked”, frågade han
uppbrusande, ”så fortfar, men utan omsvep, min
fru! Jag är så eländig, så söndersliten, så
qvald och uppgifven under denna tortyr, att
jag hoppas att mina lidanden snart skola ba
nått till slut!”
”Men hvad i guds namn är det fråga om?
Har herr kaptenen glömt icke blott sina egna
band — dem kapten för icke så länge sedan
ansåg eviga — utan äfven minaT
Vi skola icke fördölja att Viola starkt
rodnade vid det sista ordet.
Man förstår väl att det skulle vara så,
då hon bad kaptenen erinra sig en sak, den
hon tyvärr sjelf höll på att glömma. ,
”Hvad det är, min fru? Det är det, att
jag lider, lider förfärligt, under den fortfarande
tortyr, som ni låter mig undergå.j Men ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
