Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tinga qvinnans panna en kyss, så mild och
ren som en fader skulle hafva gifvit sin dotter.
”Ack, jag visste väl”, sade Viola, i det
hon steg upp och betraktade houom med
blickar af namnlös hänryckning, ”jag visste väl
att du aldrig skulle nedsjunka fråu den höjd,
på hvilken min dyrkan ställt dig. Också är
mitt hjerta, trots de qval, som vänta det,
upp-fyldt af salighet... Huru skall jag kunna
visa min tacksamhet mot Gud, som räddat
oss, Gud, som icke mer öfverger oss!”
”Jag känner en olycklig familj, olycklig
just emedan makan icke egde din kraft, ditt
höga värde. Denna familj, som står på
eländets yttersta rand, skall jag med all min makt
söka skydda och i dess innersta lif försona.
Se der min tacksamhet mot dig, se der det
löfte, som tillförsäkrar dig min eviga tro!” . .
I detta ögonblick kom kapten Svabcrt helt
andtruten springande mot bersån.
Han kunde knappt tala, den gode
kaptenen, då ban stod bredvid dem.
Severin räckte ut sin hand och tryckte
kaptenens med en aldrig förut spord
trovärdighet.
”Herr krigsrådet”, skyndade Viola att yttra,
”har meddelat mig att oförmodade affärer
genast återkalla honom till Stockholm.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
