Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hör mig!” hviskade hon.
”Jag hör dig nog — dina ord gifva mig
lifvct eller döden! Lifvet är hos dig, döden
är långt ifrån dig.”
”Nej, det är tvärtom: lifvet är långt ifrån
mig, döden nära. Du fordrade nyss ett
erkännande, som jag trodde mig aldrig böra
göra.”
”Ack, du tillstår då?”
”Ja, jag tillstår att jag sade en osanning,
men i och med detsamma jag erkänt att jag
bäfvar lika mycket for min egen svaghet som
för din, i samma stund svär jag högtidligt att
vi skiljas, och hvad jag svurit det håller jag.
Detta är vårt sista möte. Du skall resa
genast i morgon, och Gud skall uppehålla oss
båda!”
”Och jag”, utbrast Severin, från hvars
svindlande sinnen det brinnande molnet hastigt drog
bort för att lemna rum åt en renad flamma,
uppsprungen i hans ädla, nu af högre lycksaliga
känslor lilvade själ, ”jag svär att du från detta
ögonblick är mig så helig som min moders
minne! O, huru jag välsignar din upphöjda
sanningskärlek, ’hur jag välsignar din styrka!
Ja, vi skola skiljas, skiljas för alltid, min Viola,
skiljas frivilligt genom oss sjelfva, genom höjden
af vår kärlek, som kanske skulle hafva dött,
om den besudlats med jordens stoft... Och
jag begär af dig iutet annat afsked än detta!”
Han böjde sig ned och tryckte på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
