Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men majoren drog föraktligt på läpparne.
”Kanske herr löjtnanten anser fru Malvina
von H:s’ namn vara för rent att genljuda inom
officerstälten vid ett möte? För min del anser
jag denna dams namn sådant, att det icke
skulle förvåna mig, om jag finge höra det
uttalas i soldaternas.”
Hvad som under det följande ögonblicket
tilldrog sig var af den beskaffenhet, att det
satte hela lägret i rörelse och gick som en
löpeld från mun till mun.
Charles, genom skymfen mot Malvina retad
till den yttersta grad af ursinne, hade dragit
värjan och rusat blindt på sin förman, den
han gaf ett slag med klingan, just då
tält-förhänget slogs åt sidan och flere officerare,
lockade af de högljudda rösterna, visade sig
med förfäran målad i sina anletsdrag.
Hvilket ögonblick, detta, då Charles,
hastigt nykter, uppväckt ur sinnesruset, såg sig
om och på allas anleten läste den i dyster
häpnad, den i djupt och qvalfullt deltagande
tecknade domen!
Majoren, med kinder bleka som snö,
pekade på vapnet, som fallit ur löjtnantens hand.
Men Charles skyndade att sjelf taga upp
värjan och lemna henne till den af hans
kamrater, som på majorens vink framträdt att
arrestera honom, honom, som gjort sig saker till
ett brott, hvilket enligt krigslagarne icke gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
