Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”.. . att bafva hjerta, barmhertighet — det
vet jag nog. Men om jag bönfaller, om jag
säger att hela min lefnads välfärd, mitt lif
beror på denna resa, då . . då .. .”
”Har någon olycka händt löjtnantens fm,
eller har löjtnanten blifvit kallad till sin mors
dödssäng?”
Charles gjorde en åtbörd af knappt dold
harm. Han tyckte sig finna en ny
förolämpning, ett nytt hån i majorens ord.
”Jag redogör för ingenting — jag blott
begär permission!”
”Och jag svarar att löjtnanten, för att
framställa sin begäran i sådana ordalag, måtte vara
antingen ...”
”Hvarken full eller galen!”
”Nej, sjuk, såsom jag nyss sade... Gå
nu, och låt det vara slut med det här!”
”Herr major, vid gud, vid min ära, vid
min salighet: jag skall resa! Det gäller
intressen, som för mig äro de högsta.”
”Aha... nu börjar jag förstå!” Majorens
lugn gaf här vika. Han steg upp och gick
ett par steg emot Charles. ”Jag börjar förstå
att någon hedrande anledning är med i spelet,
troligen en kallelse från någon myndighet, som
för löjtnanten gäller mer än befälets?”
”Herr major!”
Charles fick en skälfva i alla leder och
lade med en otvetydig åtbörd handen på
värjfästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
