Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ver ej uppmana dig till försigtighet. Det andra
måste jag sjclf framföra.
Arma, stolta modershjerta, huru du nu skall
slå af ångest i din fattigdom! Charles, din
mest afhållne son, död — död på detta sätt!
Det allra rysligaste är, att den djupast
sönderslitande smärtan, smärtan öfver hans
sjelfmord, icke kan bli så qvalfull som den
borde, ty hur helst man betraktar olyckan,
skymtar der döden eller fästningsporten.
Så gränslöst jag än längtar efter friden
hos dig, reser jag ändå naturligtvis i
hemvägen först till mamma. Hon behöfver mig bäst.”
Samma dag om aftonen läste Viola sitt
sorgbref. Och midt under det hennes
strömmande tårar nästan urblekte bokstäfverna, flög
en tacksam suck till Gud, derför att hon kunde
läsa, derför att hon egde rättighet att läsa sin
makes sista bref och att gråta öfver honom.
O, om det varit annorlunda — då hade
det också varit så godt att följa honom! Nu
föresatte hon sig att i den mest afsöndrade
enslighet lefva i bön för honom, sin bortgångne
make, som nu hade hennes hjerta nästan
ode-ladt.
Döden jemnar med stark hand det i lifvet
förut ojemna.
Se här det afsked, som den olycklige
Charles sändt sin unga enka:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
