Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vecka senare kom Emil hem, men
endast för att anträda en ny resa.
Denna gång var han dock icke ensam.
Han hade i sitt sällskap en ung, blek,
sorgklädd och förgråten qvinna. Och deras
kosa stäldes till den del af landet, der Emil
förut uppehållit sig.
Afven läsaren har uppehållit sig der.
Vi minnas den ensliga stranden och dalen
med det lilla kapellbostället i sin famn. Vi
minnas ju också de tre fattiga
liagtornsbu-skarne, hvilka stodo frysande utanför ett
visst fönster.
Nu stå likväl hagtornsbuskarne klädda i
lifvets friskaste och rikaste skrud: deras blid
glänsa af grönska, och deras knoppar svälla
i solljusets värme. 1
Men då de under nätterna — lika nyfikna
som fordom — blicka in i den välbekanta
gästkammaren, se de ej mera något, som
liknar glädje och berusning.
De se jemt en sorgklädd qvinna med
ödmjukt böjdt hufvud, korslagda händer och
tå-rade ögon........
Men minnas vi ej också de vänliga
invå-narne i denna boning — den kraftfulle
kapellpredikanten och den tappra valkyrian, ännu
alltid lika förnöjsamma, lika lyckliga... ja,
långt lyckligare än förr, ty de vore nu tre.
Dessa förträffliga menniskor togo under
sin ömmaste vård den gäst, som löjtnant Erail
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
