Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
midt ibland de långvariga lidanden, som
förföljt mig från första ungdomen.
Jag har emellertid ej att begråta ett
försvunnet hopp, ty jag har aldrig egt något.
Jag har endast att begråta mitt bittra öde,
hvilket, då det gaf denna gudarnes gåfva åt
alla dödliga, lät mig ensam bland alla blifva
hopplös.
Jag hade ej velat smärta er, min fru, med
erinringen om detta, derest ej min afsigt varit
att öfvertyga er det er godhet — i fall ni
tillåter er forne sjukling att uppvakta er —
aldrig hos honom kan uppväcka något så
dåraktigt som en förhoppning.
Hvad jag i verlden högst eftersträfvar är
lyckan att återse er, att räknas bland era
närmare vänner och framför allt att få bli
hvar-dagsgäst i ert blifvande hem, der ni får
disponera öfver mig efter behag.
Får jag komma till ert närvarande hem?
Jag besvär er att tro det jag är alltför
stolt att blottställa mig för ett annat afslag än
det, som här kan komma i fråga ... Ack, det
vore redan nog det!
Er tillgifne och vördnadsfulle tjenare
Leopold Svabert.”
Efter läsningen af detta bref var Viola
genast färdig att sätta sig ned och skrifva:
”Kom! På dessa vilkor är ni mer än
välkommen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
