Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågar min man — Lan har en fin känsla för
sådant — så skall han säga att. ..”
”... att. . . hvad?”
. . att, i fall det funnes någon mer än
kaptenen, som i tillbörlig tid ville trösta dig,
denne någon kanske torde anse sin färd
öfver-flödig.”
Viola teg. Hon kunde ej förmå sig att
anförtro Leonora sin ofrivilliga harm deröfver
att kaptenen var den, som först skref, han)
som icke ens vågade tänka på hopp.
Men hvad Viola icke ville anförtro Leonora,
det gissade denna, som genom Jeanne-Sofie /
fått en tydlig vink om det gamla, och derföre
sade hon med sin egen afgörande ton:
”1 fall det vore jag som befunne mig i
ditt ställe, skulle jag skrifva ett skarpt svar
på en dylik anhållan. En resa hit kunde
endast ursäktas af en friare, men äfven en
sådan gåfve jag bestämdt afslag, om han visade
sig så ogrannlaga att han öppnade
underhandlingen förrän mot årets slut.”
Viola smålog, rodnade ännu friskare och
kände sig, midt i vintern, öfvergjuten af det
klaraste inre solsken.
Nästa postdag afsändes till f. d. sjuklingen
följande svar:
”Min bäste kapten!
Det var sannerligen bra vänskapsfullt att
öf-verraska mig med ett bref härute i min enslighet.
Men denna enslighet är mig ännu nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
