Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig. Jag är så afvigt stämd mot verlden, att
jag ej på länge vill ha någon gemenskap med
den. Och att här emottaga ett manligt besök —
vore det än af den käraste vän — skulle väcka
sådant uppseende, att jag ej törs ens tänka
derpå.
Men då jag gifver ett afslag, gör jag det
med uppriktig ledsnad. Och jag tillägger lika
uppriktigt att jag ej vet någon, hvars sällskap
jag nu skulle ansett angenämare för mig, än
herr kaptenens.
Tack för det förtroende jag erhöll! Jag
rodnar icke öfver att tillstå det jag är
innerligt till freds dermed, ty det sätter oss för
framtiden i ett vänskapsfullt och obesväradt
förhållande till hvarandra.
En dag, när jag återvänder till
sällskaps-lifvet, skall det finnas få gäster, som kunna skryta
af att bli så välkomna som kapten Svabert hos
Viola Marbin.”
”Du ångrar dig väl ej?” yttrade Leonora,
då den unga enkan med en min af
obeslutsamhet framräckte brefvet till sin värd, för att
få det inlagdt i postväskan.
”Icke just det...”
”Icke ens ditåt!” inföll småleende
kapellpredikanten. ”Jag försäkrar att det blifvit en
olycka af om vi fått mera garnison inom
fästningen! Min hustru och jag förslå tills vidare.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
