Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram en historia! Låt bli nu att prata om ditt
och datt, utan berätta oss regalt något om
kaptens och era äfventyr — j, som varit med
honom i så många år, känner nock till krutet
... Nå, dra till nu, så att håren resa sig på
hufvu’t!“
“Vänta då — jag får tänka efter.“
Halvar lade roret i ordning, sträckte sig,
smuttade på groggen och började med sakta röst:
“Det var en natt, likså mörk som den vi
nu få. Kapten hade hela qvällen från gafveln
på sitt höga hus vid Molde hållit god utkik
på en holländsk koff, som i mörkningen
signalerat efter lots. Det var ett herrans väder,
så att en menniska knappt kunde hålla
gluggar ne öppna, och antingen hade lotsarne ej
sett signalen eller tyckte de väl, att det var
bättre sitta hemma hos mor och äta
gryngröten i ro, än våga lifhanken för en holländare,
som kanske prutat på två specier i betalning.
Nog af: sedan kapten tittat i nattkikarn, så
länge det var möjligt att se något, slog han
igen den och sa’ i kort och stadig ton (för se,
det är hans lag att hvarken darra på målet
eller blinka med ögonen, när de ska vara
öppna): ’Halvar,’ sa han, ’laga genast i
ordning min sjösnipa’ (just densamma som ligger
akter-ut här) — ’efter de mesarae inte våga sig
ut, ska väl vi försöka att göra holländarn en
handräckning.“
“Uff, det löper ända som kallt vatten utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
