Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryggen på mig!“ yttrade Tönne. “Han är en
vådlig man.“
“Nå, jag var tvungen att följa med!“
återtog Halvar, ingalunda känslolös för det intryck
han gjorde på kamraterna. “Men illa såg det
ut: sjön vräkte och bränningen stod skyhög
och fräste som en gryta i kok. Yi lade ut —
aldrig glömmer jag den natten: hade vi inte
haft snipan här och varit så bekanta med
farvattnet som vi voro, så hade vi aldrig fått
höra göken mer. Jag rodde, kaptenen satt
vid styret, och när vi kommit ett stycke
utom-kring de inre bränningarne, kunde vi tydligt
mot himmeln se fartyget, som stött på
Torske-knatten straxt utanför Olskäret... Men ha vi
inte nu en vestlig kåre? Jag tror vi få ta in
drifseglet och varsko kapten!“
“Inte än!“ bad Rasmus. “Hur var det
med vraket — hur gick det se’n?“
“Jo,“ fortfor Halvar, sedan han, så mycket
det tilltagande mörkret tillät, sett sig om, “vi
rodde, som sagdt var, och höll oss i lä om
Olskäret, då vi hörde ett nödrop. Som j vet,
är jag inte rädd af mig, men jag tyckte det
lät styggt. Kapten reste sig opp och spanade
kring sig. Då skrek det till igen, och han
befallde mig ro åt det hållet, hvarifrån vi hört
ropet. Jag gjorde så, och snart märkte vi en
karl, som med ansträngning kom simmande
mot oss. Den stackars fan hade sett båten
... Men vänta —jag torkar i halsen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
