Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om du, men dagsens sanning är, att jag tyckte
han tryckte ner honom igen och höll honom
under vattnet, i stället för att hjelpa opp
honom. Slutligen fick han honom likväl öfver
relingen, och så sa’ han, alltid’med densamma
ton, på hvilken en aldrig kan märka från hvad
led vinden blåser, ’Halvar,’ sa han, ’det är
förbi med karl’n: han är stendöd — vi kan inte
göra honom något gagn!’ och så lät han liket
glida ner igen, men med detsamma fastnade
penning-påsen mellan fingrarne på honom.
Do-kumenterna lät han följa med, för han
belamrar sig aldrig med sådant, som är till besvär.
Och så reste vi inte vidare den gången, för
sedan det klingande kom till honom, ville han
inte vidare fresta lyckan.“
“Nå, hvad fick j, fader Halvar, på er del i
arf efter den döde simmarn — för en kan väl
begripa att han var död?“
Halvar låtsade sig ej förstå det grofva
skämtet, utan yttrade blott: “Han gaf mig
tie guldpengar med en karl på, som håller
pilar i näfven *). Men jag gräfde ner dem, när
jag kom i land, på ett ställe, der jag tyckte att
de var i god ro, och der få de ligga till min död.“
“Ar j spritt rasande, fader Halvar, som
inte gör er glada dagar på arfvet!“
“Usch, tycker någon jag skulle vilja röra
vid de pengarne — nej, då!“
*) Holländska dukater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
