Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rasmus och Tönne vexlade en blick af
obegränsad förundran.
“Om j är så kräslig af er,“ yttrade den
senare, “hur kan j då resa med kapten
Hol-gersen, och det gladligt nog ändå, som det
vill synas?“
“Hå, det förstår j inte: det är inte allt
här i verlden så som det syns, och mycket
syns alls inte. Men se, när mor min (gud fröjde
själen på henne), innan jag blef född, gick i
de sista dagarne, fick hon se en stor grym
varg, som omenskligt skrämde henne. Hon
tyckte att han ville dricka hennes blod, som
han nog hade velat också, derest inte hjelp
kommit emellan. Nå, det gick som det aldrig
annat kunde gå: då jag straxt der efter kom
till verlden, bet jag omkring mig riktigt som
en varg, också fick jag ett vildt sinne och
kunde se både blod och annan styggelse utan
att hicka. Men röra vid syndapengar, det
kan jag inte, för mor var en ärlig och
rättskaffens själ och sa’ till mig i sistingen hon
lefde: ’Halvar,’ sa hon, ’om du skulle råka
på att svälta, så lifnär dig hellre med det
sämsta du kan hitta på, än att skaffa dig
goddagar på orättfånget gods!’“
“Och det har j alltid gjort, kan jag tro?“
menade Tönne hånfullt.
“Det tänker jag, eftersom jag tar hela min
aflöning i fisk, som jag sjelf säljer.“
“Ja-ha, ja, det begrips — fisken är allt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
