Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag känner på mig att jag inte kan få en
blund i ögonen — derföre är det inte stort
värdt att fresta på.“
“Hvad är det som kommit åt er — j ha
blifvit så modstulna bägge två?“
“Jo, vet j hvad, Halvar,“ sade Tönne, i
det han lemnade sin plats och trängde sig så
nära till ror-rummet som möjligt, “det har
händt oss en sak!“
“Kors, hvad då? Inte har jag märkt något.“
“Men Rasmus och jag, vi ha märkt — kan
j gissa hvad? Jo, när vi skulle ta in
drifseg-let, låg hafsfrun i midten; och just som vi
började hala, höll hon med all makt fast i liket *)
liksom hon ville slita seglet ifrån oss. Inte
annat än jag kunde se, hade hon armar och
händer som en menniska, och ögonen lyste
aekurat som stjernor i hufv’et... ja, Rasmus
såg det, han också.“
“Tyst, gossar!“ yttrade Halvar, och hans
röst förrådde en icke otvetydig darming. “Jag
har också en gång haft syn på henne ... det
var i Medelhafvet... och den synen förde
olycka med sig ... ty samma afton föll jag från
märs-rån ned i däck och bröt benet af mig,
och kapten om bord — jag for med en dansk
den gången — dog samma vecka. Se’n dess
har jag gudskelof aldrig haft henne i mitt far-
*) “Lik“ kallas hvart och ett tåg, med hvilket ett
segel är kant ad t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
