Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten. Men nu fruktar jag att olycka
förestår: vi ha inte sett morgondagen än!“
“Inte skall någon säga om mig,“ yttrade
Rasmus, som hittills tegat, “att jag låtit
skrämma mig af ett qvinnfolk, vore det än sjelfvaste
hafsfrun i egen person ... Men nu må vi inte
längre hålla tal om henne, utan säg oss i stället,
Halvar, hvad j hade för mening, då j sa’ att
kapten också har sitt, som drar honom i väg:
det vore nöjsamt att komma undor fund med
den historien!“
Och helt oförmärkt nalkades nu äfven
Rasmus rormannen eller, kanske snarare, ljuset
i nakterhuset: allt öfvernaturligt verkar på
sjömannens sinnen, vore än dessa af aldrig så
hårda och grofva beståndsdelar. Fem sådana
karlar som han sjelf skulle icke ha skrämt
Rasmus, men emot hafsfruns inbillade
uppenbarelse kunde han sätta endast ett skenbart
mod.
Halvar visade sig icke obenägen att hålla
ron vid makt, “ty,“ som han sade, under det
han ordnade en ny tobaks-rulle, “vakten är lång
och just inte så nöjsam heller höstetid!“
De unga männen spände upp sina öron
för att lyssna, och hela gruppen i aktern
liknade skuggorna i en laterna magika. Hafvet
syntes ej genom det tjocka töcknet, men det
brusade doft under fartygets köl.
“J må veta att i kaptens första ungdom
upplefde han en stor olycka: han blefförban-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
