Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klockkedjan, som var af renaste gull och som
han fått i föräring af farfar sin.“
“Hurledes slutade den leken ?“
“Jo så, att klockkedjan sprang. Nu blef
han het om örona och i stort bekymmer om
hur han skulle få henne utlöst, för gamle-far
lät honom allt emellan visa fram den, på det
han skulle vara säker att hon fanns i behåll;
men han tog aldrig ifrån honom hvarken den
eller bröstnålen, som hade en stor
demant-sten i midten, för det föll honom på läppen
och likade honom godt att folket skulle se det
Arne var rike Holgersens son.“
“Dess värre var han nu i klämman.“
“Ja så men, och han hade ännu inte hittat
någon utväg att komma dän, då gubben sa’
till honom: ’Jag ser inte till farfars kedja —
ta fram den!‘ “
“Aj aj!“
“Jag har lagt in henue, far,“ svarade den
skälmen på fläcken, “för jag tycker hon är så
durablig att nyttja i hvardagslag, men om far
så vill, skall jag ta henne på mig i morgon
igen . .. ’Det må du, min son’, lät farsgubben
till — han visste nock hvad han sa — ’tv
sådan durablighet är mindre blottställd för
tjufvar, när en bär den på sig’.“
“Knäfveln så slipadt!“
“Ja, den mannen tog ingen, der en släppte
honom — han hade fint väderkorn — och bära
sig åt hur han ville, så var det tvungen sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
