Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Arne skulle fram med kedjan. Men de, som
spelat henne till sig, voro inte släpphändta :
de ville prompt ha pengar eller behålla det
de hade.“
“Hur i häcklefjäll redde han sig då — det
lyster mig höra?“ sade Rasmus och lutade sig
så långt fram som möjligt.
“Nu kommer olyckan. Han försökte låna,
men ingen ville hjelpa honom, för de visste
väl att han inte hade något att betala med,
så länge gubben lefde. Då, i förtviflan och
harmen och sorgen och allt det der, som en
väl kan begripa, bar det sig inte bättre än att
han lyssnade till en, som hviska’n i örat: ’När
far din är så snål att du slätt inte kan reda
dig, så’... Och dermed var fältet oppgifvet,
för det är på det viset att om en inte kan
snäsa till frestarn första gången han sticker
sta’ och vill locka en i fällan, så går en sedan
helt oförhappandes dit, utan att lägga märke
till det — den saken förstår j nock.“
Hvarken Rasmus eller Tönne gåfvo något
direkt svar härpå, men den förstnämde
framtvingade ett skärande skratt, medan den senare
uppgaf en långdragen suck.
Halvar återtog: “Utom den jernbeslagna
kassakistan, som inte kunde lerkas opp, hade
den gamle ett schatull fastskrufvadt på
dragkistan inne i sängkammarn. Nå, om qvälln,
medan han var borta i någon vacker
sammankomst (han hade jemt så’na der, än för ett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
