Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag är en rättskaffens man och vet ej mer af
någon son, och i stället för arfvet, som du
aldrig skall ha en styfver af, ger jag dig min
förbannelse!‘ “
“Sådan skurk!“ Rasmus knöt handen af
förtrytelse, medan Tönne i ett sakta: “Jesses,
min fader!“ gaf sitt deltagande tillkänna.
“‘Ha, j bedrog mig!’ utropade Arne. ’J
kastar mig, oaktadt min ånger, mina böner,
på brottets väg: j förbannar mig... Nu
förbannar jag er igen, oeh det skall j minnas i
er dödsstund!’ Och innan jag hann röra mig
ur fläcken, der jag stod utanföre, nästan
förvandlad till sten, flög dörren opp, och somen
blixt rusade Arne förbi mig och ut i mörka
qvällen, eftersatt af vakten, som skrek: ’Ta
fast tjufven!’ Men ingen fick honom fast, och
ingen sporde honom mer: han var liksom
försvunnen från jorden; och då, flera år sedan,
den ärlige och rättänkande mannen, som
för-rådt sin egen son, låg på dödssängen,
testamenterade han hela förmögenheten åt sådana
ändamål, som kunde befrämja hans namn till
en lång lefnad med välsignelser och sägner om
hur strängt rättrådig han i tiden varit––Nå
nå, vår Herre lät nog inte narra sig, han,
hoppas jag!“
“Men hvart tog kapten då vägen?“
‘’Han gjorde en lång vandring öfver
fjällen, och allt som han led af köld och hunger
eller af menniskoi s misstro och elakhet, hård-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
