Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det behöfs märg i benen att kunna stå emot
sådana ord.“
“Far, far, j kastar mig då i både timlig
och evig fördömelse! Han omfattade gubbens
knän och bad så att stockar och stenar kunnat
röras, men gamle Holgersen blef baraste allt
mer och mer uppretad: han förlorade både
sans och reson och skrek som efi galning på
vakten och magistraten och borgmästarn, så
att folket stannade utanföre. Då ryckte Arne
till sig en af gubbens laddade pistoler, som
alltid hängde öfver sängen, och sade så iskallt
som han alltse’n den stunden plär tala: Tag
tillbaka era ord, far! Säg att j misstagit er,
eller får j inför Gud och min mor stå till
ansvar för att j gjort mig till sjelfmördare, och
livar man skall peka på honom, som offrat sitt
eget kött och blod — nu kan j välja’...
’Galgfågel,’ stammade gubben och blef af raseri
blek som en döiug i synen, ’jag’... han
sluttrade på orden, förskräckelsen tog rösten ifrån
honom ... ’jag skall tiga ... gif mig pistolen!’
“Ser j, fick han inte makt med honom
ändå till sista beslutet... Men hurledes gick
det sedan ?“
“Sålunda att Arne, som nu aldrig kunde
misstänka bedrägeri, helt ödmjukt gaf pistolen
ifrån sig. Men i samma ögonblick gubben låst
ner den i lådan och fått nyckeln i näfven,
slog han opp fönstret och skrek: ’En tjuf...
en tjuf... inbrott! Lagen må ha sin gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
