Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karlar, af den i hast intagna styrkdrycken ännu
mera retade till expeditionen, stodo färdiga för
anfall, icke sist bland dem Halvar, i hvilken
“vargen“ nu med hull och hår krupit in.
Efter några i låg ton uttalade
instruktioner ropade kaptenen med ljudlig röst: “Klart
att kapa!“, trefvade sedan, med de andra efter
sig, uppför spelet och ut på bogsprötet och
kom på det utsedda offrets vanter obemärkt
ned till däck, der hans första göromål, gynnadt
af den allmänna förvirringen, blef att smyga
sig fram till kappen, tillsluta dess dörr och
stoppa nyckeln på sig, för att sålunda hindra
ett anfall från dem, som möjligen der kunde
vara qvar.
Emellertid hade en svajning på skonerten
kastat skenet från en i samma ögonblick
upptänd lykta ned på platsen under det
samman-trasslade tacklaget, der en man af den
främmande besättningen, äfven försedd med yxa,
skyndade fram för att, å sin sida, kapa de
bindande tågen.
Rasmus, som i detsamma hoppade ned
från springstaget, tog fransmannens manöver
för ett anfall mot sig och sträckte med ett
enda väldigt hugg den oberedde till däck.
Han hade träffat befälhafvaren sjelf.
“Sjöröfvare, mördare ... försvara er,
gossar!“ var den franske kaptenens enda och sista
anskri, i det han liflös sjönk tillsammans.
Signalen till allmänt blodbad var nu gifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
