Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omedelbart härefter stötte Holgersen emot
en man, hvars drag han tyckte sig urskilja i
mörkret. “Halvar, är det du?“
“Nej, din skurk!“
Det var styrmannen på skonerten, och i
ögonblicket hade denne fått norrmannen om
lifvet och försökte med armbågarne parera
undan eller göra de styng oskadliga, som
Holgersen måttade mellan sin motståndares axlar.
En förfärlig tvekamp uppstod.
I följd af den väldiga strid, som fortgick
äfven fartygen emellan, der de, handlöst
drif-vande genom vågorna, sökte slita de fjettrar,
som förenade dem, hade en oerhörd
stampning uppkommit i den redan svåra sjögången.
Holgersen, som var ovanligt lång, kunde med
möda stå på benen och nödgades emellanåt
fatta i tacklaget här och hvar, för att ej taga
öfverbalans. Hans motståndare, en stark och
undersättsigt byggd man, stod stadigare, en
fördel, den han under stridens fortgång också
begagnade sig af, för att mer och mer draga
sjöröfvaren bortåt relingen, i afsigt att kasta
honom öfver bord.
Holgersen begrep meningen, och hans raseri
stegrades.
Regnet, som blandade sig med det spillda
blodet, gjorde de gungande plankorna ännu
slipprigare, men ropen, hojtningarne,
stånknin-garne och dödsrosslingarne från de olika
platser, der delta nattliga drama utfördes, sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
