Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte kapitlet.
Skuggspelet.
“Albin... Albin... min son!“ ljöd en dof
röst från sjör öfvar e-chefens kajuta, der en
febersjuk man, nyss uppvaknad ur en välgörande
svimning, vred sig af och an på sitt plågoläger.
“Tusan djeflar,“ mumlade Holgersen, der
han sjelf, medan Halvar skötte manövrerna,
stod vid roret, “nu får en också den på
halsen! Den eländige unge fånen gaf upp skrän
som en varulf, då han drogs från skonerten.
Han sprang omkring likt en galen hund, som
luktar efter sin herre!“
“Han sökte ju bror sin!“ svarade Halvar
tvärt.
“Och hade det ej varit för den fördel, jag
skall göra mig af honom och fadern — enda
vinsten, sedan den andra affären gick i qvaf
— skulle han också... “
“Albin... Albin!“
“Åter igen... Nå, så tag roret du!“
“Skulle vi inte först hjelpa opp jullen, som
blef glömd i eftermiddags?“
“Satan så dumt att j icke tänkte på
snipan — nu är jag för trött att hjelpa dig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
